Okej, nu är läget som följer. Klockan är snart tre, och jag har ett enormt behov av fått ur mig alla känslor, intryck och tankar som flödat under kvällens gång. Dock är det ingen som är vaken mer än jag, så det får helt enkelt bli till att tömma ur allt här. Skriva ut istället för att prata ut. Kanske lika bra det.

För det första, jag måste börja med att försätta tro på mig själv. Jag behöver ingen fast punkt i den bemärkelsen att någon fysiska sak, ett boläge eller en person kommer påverka hur jag väljer att känna inför livet. Jag ska hädanefter vara min egna fasta punkt, en mobil fast punkt helk enkelt. Jag ska inte låta världen knäcka mig, jag ska alltid gå med huvudet högt och känna att alla mina val jag gör är baserade på min egen tro och vad jag själv känner att jag vill göra och få ut av livet. Aldrig någonsin ska jag sätta mig själv i andra hand, aldrig spela mina kort utefter hur någon annan väljer att lägga sin hand. Jag är alldeles för bra för att sitta i ett hörn och vara ett "kanske". Inte fan ska jag nöja mig med något halvdant erbjudande. Det må hända att andra gör det, och att jag har gjort det. Men inte längre. Livet sägs vara kallt, ensamt och hårt, jag ska med alla mina medel jobba för att göra det varmt, kärleksfullt och lagom kämpigt. För problem kommer alltid finnas, det är bara en fråga om hur man väljer att handskas med dem. 

Så, där kom den rationella spyan. Mitt förnuft placerat på höger sida. Nu över till den vänstra emitionella.

Jag tror mig vilja vara en del av denna historia. I alla fall tills för en och en halv timme sen var jag rätt säker. Nu har det börjat krypa fram bristningar, små små sprickor kan skådas i fasaden om man ser efter noggrannt. Och jag är inte helt hundra längre. Ska jag återigen kasta mig med huvudet före och riskera att stupa och slå upp ett redan infekterat sår? Eller ska jag köra safe, och sätta på järnmasken och gå vidare, hoppas på att det löser sig med tankar som "är det meningen att det ska bli av så kommer det att ske"?

Just nu, vet jag inte. Det enda jag hoppas på är att få slippa leva i landet-mitt-emellan så länge till.

TODAY!/TOMORROW?:

* Jobbet har äntligen löst sig, där har vi en magkänsla som var rätt från början till slut.

* Jag jobbar på att se mitt lilla kryp-in som ett faktiskt boende. Det är trots allt tak över huvudet, trevligt sällskap och vetskap om att riktig kärlek kan existera bara man vågar tro på den och vårdar den väl.

* Om R nu vill leva i landet-mitt-emellan, ja då kan han ju få göra det, och då kanske M kommer väl till pass. De hjälper varandra ner i skiten. Grattis! Jag känner att jag avstår det kalaset och fixar mig ett eget jädrans party.

* F är lika rastlös som jag tydligen. Stackarn går tydligen runt med stödkrage, borde kanske lägga mitt krut där istället? Det sägs ju att man ska vattna där det växer...

* Jag ska göra ett avancerat och djupt försök till att inte, inte, inte överanalysera saker. 

* Jag ska njuta av mina sista två veckor av ledighet, och försöka komma på vart jag kan åka för att komma bort från allt ett tag. 

Over and out.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...