Jag kommer på mig själv med att tro att jag måste hinna med allt innan jag fyller 30. Ungeför som att tiden för att göra saker efter det inte finns. Att möjligheten försvinner och att man är försent ute. Är inte det väldigt galet? 

Jag skulle och ska hinna med så mycket innan den där 30 års dagen. Rida Falsterbo 2015, köpa hus, (skaffa barn!?) ja ni vet. Erfarenheten säger dock att det inte alltid blir som man tänkt sig, och precis där är jag nu. Risken finns att det inte blir något Falsterbo, i alla fall inte 2015. 

Nu är jag snart där, nästan framme där jag ibland tror att alla livsförändringar dör och försvinner ifrån mig. Det lite roliga med det är att när jag ser tillbaka på de senaste fem åren så vet jag faktiskt inte riktigt hur jag skulle använt tiden på ett mer effektivt sätt..

Min utbildning såg jag till att få till på en gång efter att jag gått ut gymnasiet; 3 år på universitetet för att ta ut en kandidatexamen i företagsekonomi. Styrde därefter kosan till Tyskland för att jobba med hästar där i 5månader. Hem till Sverige och satsa på en karriär. Hamnade i byggsvängen och har nu arbetar där i 2,5år. Har under tiden haft tre hästar, två som lämnade mig alldeles för tidigt och nu en ny stjärna som i dagarna gått och blivit halt.

Har hunnit med att både utbilda mig till ridledare, märkesdomare, gått diverse kurser inom jobbet, förkovrat mig i ridkonsten överlag och försökt träna och tävla så gott utrymme funnits. 

VARFÖR ÄR JAG STRESSAD?! Det finns väl ingen tävling som heter "först och bäst till 30 vinner?" Förhoppningsvis är de 30 första åren bara en tredjedel av mitt liv. 

Hur som helst. Jag har idag (och många andra dagar innan dess) funderat, analyserat, tänkt och spekulerat i hur jag vill leva livet. Ibland har jag satt upp senariot "om jag vann 100miljoner.." Vad skulle jag göra då?

Kommer fram till att jag gärna skulle gå ner i tid på mitt nuvarande jobb, och fylla resterande del av min tid med hästar. Nu har jag inga 100miljoner, och fastän det är så självklart egentligen så har jag IDAG beslutat mig för att jobba lite mer som om jag faktiskt hade det. Givetvis kan det vara en kostnadsfråga att bege sig ut på okänd mark, ta risker och göra förändringar i sitt liv. Men jag ska inte låta min avsaknad av 100 miljoner få stoppa mig.

Därför har jag bestämt mig för att jag ska utbilda mig till Hästmassör!

Skickade alldeles nyss in anmälan, och första introduktionskursen är 19-21 maj. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...