Hela tjejgänget och jag kom trötta och lätt slutkörda hem från en shoppingrunda och tanken var att vi skulle ta en snabb vilostund med lite kaffe och sen dra ut och dricka lite vin och käka på lämplig uteservering. Det här är två timmar sedan. För en halvtimme sedan började jag fundera på vad jag skulle ha, ett byte av kläder var behövligt. Det tog cirka 10 minuter och då inkluderar jag tiden för påläggning av eyeliner. Saken är den att mina kära vänninor fortfarande inte är klara, och de började säkert minst lika lång tid innan. Hur går det till? Vad är det som gör att det tar sådan tid? Jag fattar inte.. Det är tydligen svårt att välja om man ska ha svarta leggins med jeanströja eller om man ska ta en vit till. Det är tuffa tider nu.

Det är mycket nu. Men det är mycket av det bra. Känns som att jag sitter inne på en mängd saker jag måste få ur mig. Ok let's go ahead..

Först och främst har påsken varit awesome. Det började stort och slutade sent. En liten F gjorde entré och det var rätt kul. Eller rätt kul, det var kul. Men det höll även på att spåra. Vet inte vad alla andra tycker men när det rullar in arbetskompisar till ens föräldrar lyser i alla fall min varningslampa.. Som tur är fanns det rediga karlar på plats som hade kunnat styra upp situationen ifall det hade behövts. O erbjöd sig till och med, gullet.

Helgen fortsatte sedan i trevligt manligt sällskap och nog för att det började i ett tyst läge slutade det i motsatsen. Fann mig en ny intressant person som egentligen tåldes att undersöka närmare, vi snackade på rätt bra ett tag men sen skulle R må dåligt och fjolla sig så hon försatte sin egen chans.. med andra ord det blir inte alltid som man tänkt sig och det slutade inte heller så denna kväll.  Men helt ärligt så kan det här bli jäkligt bra ändå. Det känns som jag har massa luft under vingarna nu, dock så känns det också lite läskigt att säga så för så fort man erkänner för sig själv att läget känns kanon brukar det vända.. Men jag ska inte rädas det, jag ska passa på att njuta av mitt flow och det med fulla muggar.

Det känns verkligen som att talesättet; det löser sig, verkligen är sant. Det löser sig. Och det löser sig oftast väldigt bra. 

För helt ärligt, jag hade aldrig trott att det kunde komma så mycket gott ur någonting dåligt. Men se, vad fel man kan ha!

För att fortsätta mitt öser-ur-mig-allt-tugget, så ledde lördagen fram till någonting som skulle kunna bli spännande. Kan bli en del "Hej VÅs" framöver..

Jag får helt enkelt testa mig själv nu och se hur jag står pall. Träna på att inte blanda ihop saker och ting för mycket, hålla de lite cleant helt enkelt. Vi får se hur väl jag lyckas. Skam den som ger sig. 

Förutom det så har det löst sig med boet, jag slipper betala massa pengar i sommar för något jag inte kommer använda. Det känns superduper!

Även det faktum att uppsatsen snart är klar gör det hela om möjligt ännu bättre. Plus att det snart väntas festligheter i sydligare breddgrader och att ytterligare en tävling är inbokad gör det hela typ totalt. 

Come on life, here we go!

Det är några dagar sedan nu som det blev klart. Till sommaren far jag söder ut för att dela ut mat och plocka upp skit typ 70 timmar i veckan. TIlläggas bör att jag även kommer att få träna på mitt eget runthoppande på ryggen, vilket är det som är den största tjusningen av alla. Förutom att få se alla fiiina fyrfotade vänner och ta del av all kunskap vill säga...

Utan någon direkt eftertanke tackade jag ja på direkten när jag blev erbjuden jobbet. Kände att det inte fanns utrymme för tvekande och för mycket eftertanke. Ibland när man ser en chans dyka upp måste man fånga in den innan den försvinner iväg från en! Det som gladde mig rätt mycket och bidrog till att jag sa ja bara så där, var att jag för det första fick en mycket god magkänsla när jag pratade med henne samt att hon sa att hon hade fått en hel del ansökningar, men att hon tyckte det kändes bra med mig och skulle bli glad om jag tackade ja. Så jag sa helt sonika till henne att räkna med mig! Åååh ibland blir jag så stolt över mig själv. Att jag vågar ta ett beslut bara sådär och lita på mig själv att det kommer att blir bra.

Så nu är jag i full gång med att bocka av saker på min to-to-list. Den innehåller allt från att ringa banken och hyresvärden, till att köpa resväskor och nya kläder av lämplig karaktär. Jag har säkert femton punkter att bocka av och för en gångs skull ska jag börja i tid! 

Har fått ytterligare svar från J. Ro och det verkar positivt fortfarande. Dock är jag lätt nervös och har börjat fundera fram och tillbaka. Kanske lite väl mycket fram och tillbaka. Tänk om jag ångrar mig? Och om jag åker, då missar jag hela svenska sommaren!? Men å andra sidan så lär det komma fler sommrar, och jag kan tänka mig att en sommar i Ro inte är helt fel heller! Eller? Gaah jag är trött på min egen hjärna...

Jag får helt enkelt vänta och se. Det lär visa sig, och det löser sig alltid. På ett eller annat sätt.  Man kan i alla fall säga att livet är rätt spännande just nu och att framtiden inte är direkt klar på någotvis!

I torsdags ringde min chef och hastigt och lustigt var man utan extrajobb. De pass jag hade bokat in fick jag avboka, men gulligt nog fick jag ta hela lördagen. Tack. Hade man varit lite smart och tänkt till när man tog jobbet skulle man skrivit ett anställningsavtal, men så långt räckte inte tankeverksamheten. Godtrogen som man är? Då hade jag iaf haft rätt till de pass jag redan bokat in och planerat min vardag efter. Learning by doing..

Men, ur den mindre chocken växte en tanke om äventyr och spänning. Så lika hastigt och lustigt som beskedet kom, lika hastigt och lustigt har en tanke och idé om en ny plan infunnit sig. Om allt går enligt planerna och om jag inte bangar ur på vägen kommer jag  befinna mig cirka 150 mil hemifrån om lite mindre än två månader.

Fingers crossed!