Tänker ut möjliga senarion och lösningar på boende. Slutkommentarer och argument. Försöker övertala mig själv att "nej, det är INTE mitt fel". 

Förstår verkligen inte hur man orkar vara så grinig. Och hur man orkar vara det så länge dessutom?

Obehagskänslan finns där. Gömmer sig, kommer fram, går undan, kommer tillbaka. Har intresset svalnat? Kanske är det så att han inte älskar mig längre.

Skulle både vara skönt och ledsamt. Jag är kär i en person som jag ser mer sällan. Och ska det fortsätta så här, ja då kanske det är lika bra att jag är med mig själv. Måste ta över ledarrollen i mitt eget liv. Det är inte okej att bli trampad på. Ta på mig skulden för nåt som INTE är mitt fel. Det händer mer ofta att jag önskar att jag inte var så känslig. Skulle hellre vilja vara en sten. 

Jag funderar på om jag tar mig framåt. Nu har jag svaret. Jag har tagit mig framåt. Paniken, visst den finns där, men jag försöker kontrollera den. Framsteg. Känns dock som om jag vill mer fram än han. Tänker framåt, förlovning, hus, barn.. Har vi vuxit isär eller bara inte vuxit tillsammans?

Blir less på mig själv att jag alltid försöker bli sams, tycker inte om att bråka. Vore ju kul om han NÅGON GÅNG kunde göra detsamma. Inte bara grina och sedan typ dagen efter säga att vi ska dra ett streck över allt. 

Han har verkligen problem. Problem han borde ta tag i. Orkar inte länge till. Tror dock inte han ser det. Eller om han ser mig för den delen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...