Det kommer inte vara lätt men det kommer vara värt det.

-------------------------------

Jag vet inte vad jag ska tänka om T. " Jag ville träffa dig"

Men sen då? 

Vill ha R:s stora trygga famn här, kunna krypa upp i hans famn och känna mig trygg. 

Sometimes good bye is a second chance.

"Be not afraid of life. Believe that life IS worth living and your belief will help create the fact."
- James Truslow Adams

A är gravid. R släppte bomben idag. Försökte febrilt att bli arg, bryta ihop eller på ågot sätt få fram en känsla när han åkt hem. Förgäves. Just nu är allt bara en grådisig smörja och jag vill inte vara med. Drar täcket över huvudet och checkar ut. Jag känner mig tom. Har stängt av.

Hejdå.

-----------------

"alltså, saker kan hända av en slump, men sedan i efterhand märker man hur det påverkat saker och ting (typ the butterfly effect), och man kan aldrig säga att något var meningslöst för det kommer alltid att finnas en mening med det som sker. Även om du inte kan veta den förrän i efterhand.

N släpar iväg mig till läkaren. Får troligen remiss till "den andra avdelningen". 10.40 ska vi vara där. Bra om hon hämtar upp mig så jag inte får för mig att skippa det hela. Just nu har jag på känn att jag kommer jobba hårt hela helgen för att jobba upp fasaden. Förhoppningsvis (?) genomskådar dem mig lätt. Orkar inte anstränga mig. Inte åt något håll. 

-------------------------------------------

Just nu blir det bara ren fakta. Raka rör, inga konstiga funderingar eller tankar. Vill inte. Orkar inte. Vill mest bara vara. Glida runt utan att ta tag i någonting. Umgås med mig själv. 

R. Orkar inte känna efter. Han får leka med sin A. Vill inte vara med. Vill inte vara eller bli en del av något konstigt drama igen. Pallar inte känna efter varför jag tänker så. Han får köra sitt race, säga vad han vill. Eller hålla inne med det han inte vill säga. Jag kunde inte bry mig mindre just nu. Kanske är jag orättvis. Men han känner mig så pass bra så han borde känna eller se på mig exakt vad jag menar. Framför allt nu när jag inte kan formulera det i ord.  

T. Vill ge mig hän. Tycker om honom. Lite grann. Han är fin. Orkar inte med falska förhoppningar. Ska försöka bortse frå honom.. Om han bara kunde hämta sin jävla klocka. Vad är grejen där egentligen? Hur många har karln? Hot n cold..

O. Kan tänka tillbaka på förra gången vi sågs. Det var roligt. Jag mådde bra. Hade kul. Vet inte vad jag vill. Testar mig fram. Låt det bära eller brista. 

PR. Jag är arg på honom. Orkar inte vara ledsen. Blir bara fruktansvärt arg, irriterad och frustrerad. Kan känna hur det gror i mig. Hur jag samlar det på hög. Bygger upp en fin stor samling, ett riktigt känsloberg. 

Är instabil. Stabil som attans ibland. Glad. 

För att nästa femton minuter tappa greppet. Ska inte ha sönder ytterligare en kökslucka. Inga fler skålar eller tallrikar heller för den delen. Jag tycker om min TV..

----

Tänk om de bara ifrågasätter mig? Ställer massa jobbiga frågor där jag kommer sätta mig i försvarsposition? 

Jag är inte helt säker på i fall jag orkar möta mig själv just nu. Klarar jag det? Hur är läget egentligen? Vad är äkta, vad är falsk? Vart kommer dramaqueen:en in i bilden? Är det mitt sätt att försöka förminska mina egna problem? 

Hur illa är det? 

Mycket är så bra. Varför är det då så svårt?