Jag kommer på mig själv med att tro att jag måste hinna med allt innan jag fyller 30. Ungeför som att tiden för att göra saker efter det inte finns. Att möjligheten försvinner och att man är försent ute. Är inte det väldigt galet? 

Jag skulle och ska hinna med så mycket innan den där 30 års dagen. Rida Falsterbo 2015, köpa hus, (skaffa barn!?) ja ni vet. Erfarenheten säger dock att det inte alltid blir som man tänkt sig, och precis där är jag nu. Risken finns att det inte blir något Falsterbo, i alla fall inte 2015. 

Nu är jag snart där, nästan framme där jag ibland tror att alla livsförändringar dör och försvinner ifrån mig. Det lite roliga med det är att när jag ser tillbaka på de senaste fem åren så vet jag faktiskt inte riktigt hur jag skulle använt tiden på ett mer effektivt sätt..

Min utbildning såg jag till att få till på en gång efter att jag gått ut gymnasiet; 3 år på universitetet för att ta ut en kandidatexamen i företagsekonomi. Styrde därefter kosan till Tyskland för att jobba med hästar där i 5månader. Hem till Sverige och satsa på en karriär. Hamnade i byggsvängen och har nu arbetar där i 2,5år. Har under tiden haft tre hästar, två som lämnade mig alldeles för tidigt och nu en ny stjärna som i dagarna gått och blivit halt.

Har hunnit med att både utbilda mig till ridledare, märkesdomare, gått diverse kurser inom jobbet, förkovrat mig i ridkonsten överlag och försökt träna och tävla så gott utrymme funnits. 

VARFÖR ÄR JAG STRESSAD?! Det finns väl ingen tävling som heter "först och bäst till 30 vinner?" Förhoppningsvis är de 30 första åren bara en tredjedel av mitt liv. 

Hur som helst. Jag har idag (och många andra dagar innan dess) funderat, analyserat, tänkt och spekulerat i hur jag vill leva livet. Ibland har jag satt upp senariot "om jag vann 100miljoner.." Vad skulle jag göra då?

Kommer fram till att jag gärna skulle gå ner i tid på mitt nuvarande jobb, och fylla resterande del av min tid med hästar. Nu har jag inga 100miljoner, och fastän det är så självklart egentligen så har jag IDAG beslutat mig för att jobba lite mer som om jag faktiskt hade det. Givetvis kan det vara en kostnadsfråga att bege sig ut på okänd mark, ta risker och göra förändringar i sitt liv. Men jag ska inte låta min avsaknad av 100 miljoner få stoppa mig.

Därför har jag bestämt mig för att jag ska utbilda mig till Hästmassör!

Skickade alldeles nyss in anmälan, och första introduktionskursen är 19-21 maj.