Så mycket tankar, så få svar. De härjar runt i min kropp, fräter min själ bit för bit. Den där rädslan gör sig påmind. Kommer det komma en dag då jag tar ditt hjärta i min hand och kramar sönder det? Vill inte vara orsaken, anledningen till att bägaren rinner över. Vill hoppas och tro att det snarare är tvärtom, men jag är tveksam. Du säger du är förstörd, skadad av det som var. En liten människa. Du kan inte annat än ha så fel. Vem har tutat i dig det? Jag kan verkligen inte se hur du kunde gå på något sådant. En ful lögn som etsat sig fast i dig. Varför tror du på den? Vem talade om den så många gånger att du till slut trodde att det var sant? Fan, kan jag inte bara få ta tag i dina anklar, vända dig upp och ned och ruska allt till rätta? Åt helvete med allt som varit, du förtjänar så sjukt mycket bättre. Om jag ändå kunde ge dig min hand, och genom den överföra mina tankar och känslor på ett sätt du förstod. Vad skulle jag inte gör för att lyckas med det. ..

Världen är inte en rättvis plats, så vi måste ge oss själva rättvisa.

Du säger jag är närmare än någon annan någonsin varit förut, och jag känner att det kan vara så. JHoppas att jag gett och fortfarande ger dig ett litet ljus i mörkret. Jag hoppas det är tillräckligt för att få ditt svarta hål att tyna iväg helt, tillslut. Jag ger inte upp, och jag hoppas att du inte heller gör det. Men jag kan inte undgå känslan av att jag kanske inte kan ge dig det du behöver. Otillräckligheten tär mig, men det kan jag inte tala om för dig. Det skulle troligen få dig att må sämre, vilket jag absolut inte vill. Du skulle säga att jag inte alls är otillräcklig, att det är dig det är fel på och har så varit i flera år. Lasta dig själv igen för något du inte gjort. Återigen, varför tar du på dig allt? Varför gör du så? Varför är du så? Om jag bara kunde förstå! Du säger jag kommer att förstå när du berättar, men jag vet inte om den dagen kommer komma.

Kanske har det gått så långt att du känner en förtröstan i att må dåligt? Att känslan av svaghet och svart mörker ger näring till ditt leverne? Samma näring som tillslut kommer bli din död.

Det kan komma över mig ibland, minnena av att tycka det var skönt att vara i depp. Att må skit. Att det fanns någon form av njutning i det. En trygghet jag blev lugn i. Där ingen kunde skada mig mer än jag gjorde eller valde själv. När man kravlat sig upp ur gropen igen, det är då man ser på allt med andra ögon. När man inte förstår helt hur man kunde tänka så. Men väl i gropen är det långt till toppen, tro mig. Jag förstår mer än du anar.

Jag tror människor kommer och går i ens liv av ett större syfte än vi förstår. Det kan inte vara en slump att man stöter ihop med vissa personer, framför allt inte under vissa perioder i sitt liv. Du kom till mig precis när jag behövde det. Skulle världen ha så pass bra timing och det bara är en ren slump? Knappast.

Jag behöver dig. Du behöver mig. Jag kan inte ge mer än vad jag gör, jag hoppas det är tillräckligt. Stanna hos mig, snälla? Jag behöver dig, och jag tror du behöver mig också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...