Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar lite tid på sig att vakna ibland. Egentligen kanske det inte var så viktigt, men det blev det. Jag försökte förstå, försökte finnas där. Ibland till den grad att det kändes som jag helt vänt ut och in på mig själv, och glömde bort vem jag var. Tyckte jag gjorde allt jag kunde så förstod inte varför jag inte fick något positivt utfall. Det är alltid lättare att se på allt med perspektiv, och så här i efterhand skulle jag nog försökt lika mycket men på ett annat sätt. Men jag gjorde så gott jag kunde, och du också. Det gick bara inte den här gången.

Så, tack för alla glada dagar, alla roliga minnen med både hästar, tävlingar, bilturer och snickerier. Det finns med mig både mentalt och i saker jag förvarar i tryggt förvar. Vissa av sakerna gör mig så ledsen att se just nu, riktigt jävla skitledsen för att vara ärlig. Men det är inte alltid lätt att släppa taget om det som var, att till hundra procent erkänna att de storslagna planer vi hade inte är verkligheten längre. Det tar mig hårt, speciellt när jag blir påmind om dig via saker och minnen blossar upp. Jag vill inte ha det som vi hade, men jag blir ledsen för att alla glada stunder vi delat nu fått ett slut. En del av mig går vidare, den andra bearbetar fortfarande. Det får ta sin tid, jag var bara inte förberedd på att det skulle kännas så här mycket. Men det är väl inte så konstigt när allt kommer omkring.. Hur det än var så var du den trygga punkten i mitt liv, min bästa vän. Och nu finns du inte där längre. Inte på samma sätt. Den omställningen går inte på en dag..

Jag har lyckats negligera det en tid, det vet jag. Var så upptagen med att leva livet att det inte fanns utrymme att tänka på det. Men nu har det kommit ikapp mig, och ja nu gör det ont.

Grattis på födelsedagen. Jag hoppas den blir storslagen, och att jag kunde dela den med dig på något sätt. En del av mig kommer alltid älska dig. Den fina delen som du inte visade så ofta men som jag vet finns där. Det är den jag minns och det är det som gör mest ont. Jag hoppas i vilket fall att du är lycklig, eller att du en dag finner den. Jag är på god väg, den är inte rak men jag tar mig framåt. Det är helt klart skrämmande, skitäckligt emellanåt för att vara helt uppriktig, att inte ha allt klart i sikte men det ordnar sig. Det gör det alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...

"En tanke: Sluta försöka hjälpa din partner att bli känslomässigt närvarande. Det leder inte åt hållet du önskar. Ta exemplet med en missbrukare: de förändras inte för att vi ber om eller kräver det. Hur mycket du än ställer upp, är det likt tillfä...