Jag har inte mått bra, smärta och febertoppar har gjort mig låg och ibland även sur. Antagligen har jag det för bra i vanliga fall, för vid de sällsynta tillfällen jag inte mår hundra så känns det som att världen rasar lite. 

Men det är någonting mer än det. I alla fall vad det känns som. Jag misstänker att R kurar igen. Hög puls, dåligt humör, blir irriterad för småsaker, tycker att jag aldrig är nöjd med någonting. Egentligen bör jag kanske fråga rätt ut, men utifrån hur den här kvällen har tett sig så är det nog en dum idé. 

Jag vill inte bli lurad igen. Vill inte bli förd bakom ljuset. Klarar inte av att leva utan honom. Det gör ont i mig bara jag tänker tanken att det inte skulle vara vi. Precis som att jag skulle börja må illa, samtidigt som någon gör en stor påle rätt genom magen på mig. 

Jag har försökt idag, trots att jag känt mig helt överkörd och studtals utmattad. Lagat mat, diskat, dammsugit, tvättat... Men tydligen bara pustar och stönar jag, kräver för mycket. Kväver. 

Saknar oss. Jag är rädd.