Jag klarar inte av när jag inte förstår, tycker det är enormt frustrerande att inte kunna lösa de uppgifter som ligger framför mig bara för att jag inte förstår! Lättirriterad, sur, ledsen, uppgiven, förstörd.

Jag måste jobba på det här, det vet jag. Men hur lätt är det när det inte känns som om det finns någon där som tar det på allvar? Säger att jag ska växa upp och sluta bete mig som en treåring. Lätt att säga när det inte känner som jag. De förstår inte min känsla av besvikelse, misslyckande.

Jag känner mig helt enkeltför dum för att övertyga mig själv om att jag faktiskt klarar av det. När jag skriver detta tänker jag att jag bör ledsaga mig själv åt rätt håll, ge mig själv en klapp på axeln och säga att jag visst är duktig nog. Men det räcker inte. Vet inte vems godkännande jag vill ha, som jag så länge väntat på. Varför kan jag inte bara tillåta mig själv att känna mig nöjd? Över mig själv, över det jag gör. Över den jag är. Varför ska det vara så förbaskat svårt?

Snälla någon ge mig svar, för jag orkar inte med det här längre.