Jag var helt säker på det. Att det skulle vara vi. Nu är allt bara en röra. Ställer jag till det mer än nödvändigt?

Försöker sätta mig själv i ett känslomässigt vakuum. Min tanke var att vi skulle höras vid igår och prata igenom allt. Men sen kände jag att det borde ligga i hans intresse att höra av sig till mig. Framför allt då jag för det första försökt lyfta upp frågan till ytan (men då passade det inte herrn) samt försökte förklara att hela situationen gör att jag mår dåligt. Om han överhuvudtaget brydde sig så mycket som han säger att han gör borde han väl under hur jag mådde igår? Eller i alla fall hur jag mår idag?

Jag hatar att vänta på saker. Rycker hellre av plåstret fort, möter sanningen och tar att det gör ont. Det blir inte mindre smärtsamt för att man drar ut på processen. Snarare tvärt om.

Men nu är vi där igen, jag vill bara kunna krypa in i i vissa personers tankar och ta reda på hur det flyter. Vilka tankar bearbetas? Vad väger för, vad väger emot? En kombination av nyfikenhet och frustration över att stå ovetandes.

Behöver mer information nu för att få koll på läget. Jag är inget stort fan alls av att leva i något sorts mellanland. En dassig gråzon utan klara riktlinjer. Jag behöver få veta. Samtidigt är jag rädd för vad som komma skall. Vilket även det är jobbigt för jag brukar inte oroa mig (?). Vet inte hur min självkänsla är i detta läget. Att stå på mig brukar jag väl vara rätt bra på? Varför känner jag mig då som en anpassande mes som bara går med på vad andra vill?

Det handlar inte bara om mig. Men heller inte bara om honom. Vi är två, men just nu känner jag mig väldigt ensam.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...