Jag är påväg att falla ner i gropen igen. Fan.. Jag som lovat mig själv att det aldrig någonsin skulle hända igen. Men jag känner igen tendenserna. Alldeles för bekanta, alldeles för självdestruktiv för att göra något åt det. 

Jävla mat. Jävla mig. Fuck.

Handlingsförlamad känner jag mig. Precis som om jag frusit fast i mig själv. Kan höra det mentala slagsmålet som håller på att bryta ut. Ignorera det. Fall för det. Ignorera det. Fall för det. Kom igen,gör något! 

Fosterställning i hallen är ingen lösning. Ingen kommer hitta mig i vilket fall. 

Jag har världens bästa jobb, en fin lägenhet, en häst som är på gång att bli bra igen, underbara vänner, som kanske inte är inom gångavstånd, men i alla fall nåbara på telefon. 

VARFÖR ÄR JAG SÅ SJUKT LEDSEN? 

Det finns så mycket att glädjas åt, varför kan jag inte bortse från den lilla negativa biten och känna mig tillfreds? 

Jag har problem. Påstår mig vara bra på problemlösning. Sure Bellman. Till och med en sådan enkel sak som att diska tar emot. Spelar förståndig och löser andras känslomässiga trassel. Bra sätt att ignorera sitt eget. Fördelen att igenkänningsfaktorn och erfareheten är hög. Skomakarns barn går med trasiga skor. 

Det river och sliter i mig. Hungern. Jag kan känna den svarta skuggan dra ner mig i mörkret. Kämpar emot. Tappar greppet. Försöker resa mig. Tappar det igen. Fil är min räddning. Den gyllene mellanvägen. Lätt att svälja, inte så mycket att det är värt att kasta upp. Lagom fysisk tortyr till följd. Lugnar det värsta begäret, behåller en tillräcklig plåga. 

Imorgon är en ny dag. Imorgon ska jag vara bättre. Just nu kan jag bara inte. Jag är ensam. Mina egna ben viker och ingen finns där för att ta emot. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...