Jag är ingen struts. Jag må vara mer eller mindre i konflikt med mig själv just nu men jag tänker inte låta mig fega ur och inte göra ett aktivt val. Att bara hoppa av tåget och aldrig få veta hur det kommer bli- det är ingenting som är relevant just nu.

Att R är hos A.. Det river och sliter i mig. Nästan så att jag mår psykiskt illa när jag tänker på R med någon annan. Sittandes i en ful IKEAsoffa, närmare och närmare (vis av erfarenhet från förr). Jag önskar honom verkligen all lycka. Vill se han med barn. Mängder med barn. Jag som inte ens är så speciellet förtjust i dem. Får jag barn innan honom är han mitt självklara val vad gäller gudförälder. Finns ingen annan. Inget snack om den saken. Så viktig är han för mig att jag skulle överlåta honom mina barn om (peppar peppar) något oförutsätt skulle hända mig. (Var det där en bekräftelse på att jag faktiskt planerar att på riktigt skaffa barn någon gång i framtiden!? Autopilot mellan mitt inre och fingrarna på tangenterna..Hrm.)

Jag förstår inte riktigt varför jag är så svartsjuk. Vill jag ha den lilla gården, barn, en hund, och två katter. Volvon parkerad på den lilla grusuppfarten. En liten liten allé som ringlar fram till vårt gula lilla hus...

Kanske kommer jag skratta åt mig själv om ett år eller två. Troligen lär jag jag göra det. Och troligen har allting löst sig. Men eftersom jag är så erfaren då lär jag även kommit på nya problem att hänga upp mig på. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...