Snart har ännu ett år passerat, och det är med långsamma steg det har skyndat sig framåt. För i ärlighetens namn har det varit ett händelserikt år, de trehundrasextiofem dagarna som har passerat har fyllts med mycket. Både gott och ont.

2010 var året jag separerade med D, året N:s pappa flög till de högre makterna. Min P ramlade även dit igen. och igen.. och igen..

Men 2010 var även året då jag klarade av uppsatta mål, ägnade hästarna tre hela veckor i total svettning, tog Gotland med storm, drack för mycket alkohol, påbörjade en ny tradition i form av gille- frivilliga övernattningar för diverse med oseriös slappdag och livsbejakande. Det var även året som jag fick tillbringa med min bästa roomie, sitta uppe sena kvällar, prata om livet, disskutera män och deras mer eller mindre intressanta egenskaper.

Jag vet att jag är dålig på det emellanåt. Att jag tar saker lite väl mycket för givet. Men jag är tacksam. Glad för att jag får leva det liv jag gör. För trots de dalar jag stundstals bryter igenom, är det de som gör att jag verkligen kan uppskatta utsikten när jag tagit mig till toppen. För säg någon som klättrat och aldrig tappat greppet..

Det är märkligt ändå, hur man kan tycka att man inte har tid, att saker inte kommer att hinnas med. När man tänker efter har man alltid tid, det gäller bara att ta sig den.

Alla uppgifter, alla måsten, alla inlämningar i skolan som jag inte trodde att jag skulle kunna uträtta. Att jag vara tvungen att kappitulera, kasta in handduken halvvägs. Det var en mörkade period där ett tag, betyngande på flera vis. Har ännu inte förstått vem det är jag försöker vara så bra inför. Så rätt på någotvis.

Kanske är allt i min hjärna. Mina egna barriärer jag måste över för att känna tillfredställelse. 

Kanske är det en löjlig inbillelse att någon någon gång kommer att stå där i slutet, ge mig något i bevis på min flitighet, min uthållighet.

Frågan är bara, hur mycket måste man prestera för det priset? Och när tar jakten på priset över den positiva känslan, glädjen man bör finna på vägen? 

För när allt kommer omkring så lär det inte vara det slutgiltiga målet som är huvudsaken utan erfarenheterna och upptäckterna på resan dit.

Jag hoppas att livet kommer att fortsätta som det gör. Med utmaningar, men även med belöningar och glädje. Och såhär i juletider får man önska sig saker, vilket jag tänker passa på att göra. Inga fysiska ting, ingen ny modern teknisk sak eller pengar. Jag vill ha en fridfull jul, med de jag älskar nära till hands, friska och krya. En jul utan skuld och dåligt samvete. Utan spel och instängda förskjutna känslor.

Tack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...