Julen har passerat, och det med lugn och vila i huvudsak. Känner att det är bra att ibland tvingas till att inte göra någonting, för när allt kommer omkrin så uppskattar jag det. Eller ialla fall min kropp. Den har fått utstå en del den sista tiden och att få vila upp sig var nog nödvändigt. Då inte sagt att det var helt smärtfritt. Den krypande oron och rastlösheten hälsade på, dock mer och mer sällan ju längre tiden gick. Så att träna på att inte gör någonting kan för en del vara en enkel match, men för mig är det emellnåt tufft. Men jag blir bättre och bättre, kan se framstegen och det ger styrka till att kämpa vidare. 

Liksom nu som då, görs ingenting speciellt. Snow Patrol dunkar fint i högtalarna och benen ligger avslappnade uppe på bordskanten. Det är i stunder som dessa, när inga måsten råder som det verkligen finns utrymme för att göra i princip vad som helst som faller in. Måla klart den där tavlan, kolla på filmen som legat i sin plastförpackning lite förlänge..

Har fördrivit lite tid nere på stan och bytt en julklapp (!?). Jag vågade inte säga något till givaren så jag kopplade på charmen och lyckades byta trots avsaknaden av kvitto.. Känns så otacksamt att byta någonting som en annan lagt tid och energi på, men det känns inte heller fair att ha kvar den bara för att. Lägga den i någon garderob, låta den där förbli för att sedan glömma bort den helt.

Kan även känna viss frustration över resterande del av de klappar jag lyckats inbringa. Det bli en sådan dubbel, eller kanske rättare sagt trippel känsla över det hela. För har vi den otacksamma känslan, sedan den irriterade som tycker att de mina närmsta ändå borde veta bättre, och sist men inte minst känslan av onödighet.

Denna kombination ger ett jobbigt utfall länslomässigt. Jag kan inte hjälpa det. Har funderat på ifall det vore bättre att inte ge några julklappar alls. För det är svårt att under en pressad period (som juletider ändå är) att först komma på vad man ska ge för att sedan hitta dem ute i butik eller på nätet. Självklart förstår jag att alla gör så gott de kan och verkligen försöker komma på bra, roliga och nödvändiga presenter, men ibland känns det lite som om fantasin tagit slut och stressen och pressen lett givarna till ett resultat utan vidare baktanke eller känsla. Då kan det i mina ögon lika gärna vara. De pengarna kan läggas på bättre saker, till de själva eller skänkas iväg till bättre ändamål. 

Jag har saker, mer än vad jag behöver för att klara mig. Det behöver inte fyllas på i mitt lager av fysiska ting, bara för att någon för ett antal år sedan kom på att det skulle givas gåvar och presenter den 24 december varje år.