Kände att jag slets mellan att bara vilja krypa upp i hans famn och kramas, samtidigt som jag kände en jävla frustration. Ville kasta saker i väggen, skrika, slå. Ja, ha sönder saker, typ hämta allt porslin och bara sula rakt in i väggen. Det kändes jävligt fint i tanken. Försökte att jobba bort de tankarna dock. Kanske berodde frustrationen på att vissa av mina behov inte tillfredsställt. Jag hade varit intställd på att få hett jäkla sex hela dagen, och sen somnar mannen i soffan. Med fet huvudvärk. Grattis. Började på morgonen med en mindre diss, "borsta tänderna" känns som en värdelös ursäkt. Det var väl bara för honom att paddla iväg till badrummet, go nuts med borsten och komma tillbaka tre minuter senare? 

Jag är verkligen inte bra på att hantera känslor när det blir något helt annat än jag från början ställt in mig på. Eller väntat mig. När jag trånat efter något en hel dag, och mannen ifråga gett gensvar, så finns det inte i min värld att ett annat slut skulle komma på tal. Men jag kan tydligen ha fel. Liksom tidigare fall. Frågan är; är det verkligen att jag inte fått komma till som format hela denna sjukliga tillställning i mitt huvud? Ett litet ynka problem kan tyckas. Men..

Problemet är att det spårar ur. Totalt. Allt bara låser sig och en fet jävla rastlöshet anfaller alla mina celler. Tar över hela hjärnkontoret och slår knut på tankegångarna. Kan inte koppla av, kan inte sitta still. Kan absolut inte somna. Jag blir ledsen. Frustrerad. Arg. Sur. Tar ut det på R. Tänker fula saker om honom och räknar upp alla dåliga sidor jag kan komma på att han besitter. Fan vad underbar jag är.. (Låt ironin flöda)

Ser ingen annan utväg än att gå. Bara lämna lägenheten och försöka reda ut trasslet som bara blir värre och värre ju mer tid som går. 

Försöker dock med att borsta tänderna, samt gå lite i lägenheten. Spänna hela kroppen och bara skrika (tyst inombords så jag inte väcker mannen med katastrofal huvudvärk). Hjälper föga. Nästan så det bara triggar ännu mer. 

Sätter mig i soffan och hoppas på att jag kanske kan lugna ner mig själv. Kolla lite på en serie jag tycker om. Det borde väl hjälpa, vafan? 

Icke sa nicke. 

Skorna åker på. Stänger väskan, men behåller mobilen i handen. Tänk om han vaknar. Vill att han vaknar..

Öppnar dörren, kliver ut, och tre trappor senare är jag ute i den halvljumma sensommaren. 

Jag har nog inte ens hunnit gå femhundra meter innan jag hör den välbekanta ringsignalen.

OM jag bara kunde vara trevlig, resonelig. Försöker förklara att jag inte var trött, och att jag tänkte gå hem och hämta nån typ av huvudvärkstablett. Vet inte om budskapet gick fram eller ej. Att jag bara gick, det har vi båda två konstaterat i alla fall.. Men tillbaka kunde jag inte gå, och det gjorde jag inte heller. Porten skulle ju vara låst. - Är det svårt att gå ner och öppna? Kändes inte i detta fallet som att det var ett alternativ. Av alla dessa dagars SMSande med att vara så jävla sugen och sakna en, det kan ta och slänga sig i väggen. Precis så kändes det i alla fall. 

Gick hem med en konstig blandning av känslor,- arg som fan, sur, frustration som inte går att ta på, ledsen, saknad.. Tänkte att om jag möter på nån så var så god att försöka er på vad ni vill, våldtäkt, slagsmål. I don't give a crap. 

Kom hem tryggt och säkert. 

Smällde igen dörren, kände att det nästan vore skönt om jag väckte någon granne. Satte mig i soffan och passade på att sulade skorna i väggen, det kändes skönt. Framför allt billigare än att hämta alla tallrikar och glas. Har varken råd eller lust att betala nytt porslin eller städa upp keramikspillror/glas imorgon. 

Vill inte ha några bevis för vilken jävla mess jag är just nu. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...