Ena stunden känns allt svart. Sen ringer man en god vän, åker på en liten grusväg, sätter sig på en ljugarbänk tillsammans, pratar och saker (som innan verkade så komplicerade) och helt plötsligt kan man se allt i en helt ny dager.  Märkligt. Men jag antar att det är så livet är. Ofta.

Jag älskar denna tjej, och genom ärlighet och raka kort kan jag få ut så mycket. Och även ge tillbaka. 

Har fått en inbjudan ikväll också. Nog för att jag fortfarande funderar lite väl mycket ibland, men det verkar ju verkligen vara ett gott tecken!? 

Kommer somna med ett leende på läpparna..