Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vill springa iväg, fly från allt samtidigt som jag knappt kan ta mig en meter. Jag överanalyserar. Panikångesten gör sig ständigt påmind. 

Jag har dåligt samvete. Borde ringa mamma. Vill ringa R, säga att jag saknar honom. För om sanningen ska fram så gör jag faktiskt det. Ibland iaf, och speciellt vissa delar. Men jag ska inte ringa.  

Tänk om A hörde av sig. Det skulle pigga upp mig. Jag saknar honom också på något sätt. Eller saknar gör jag inte på så vis att det gör ont på samma sätt som med R. Men jag blir glad om han skulle höra av sig nu, jag skulle känna ett litet ugg av lycka. Tror jag.

A hör inte av sig. Allt är en soppa. 

---

Känner mig stressad på något sätt. Vet inte hur. Försöker andas lugnt och tänka att allt löser sig. Men det är svårt.

Jag är ledsen. Känner sorg. Kanske borde jag ge utrymme för att släppa ut allt. Hade varit lättare om det fanns någon här. En självklar axel att luta pannan mot och bara brista ut i gråt. Släppa ut allt elände och tjuta krokodiltårar. 

(Behöver jag verkligen en sådan? Jag har klarat mig bra själv. Men jag börjar tvivla. Allt är roligare om man är två..?)

Jag vill bli lycklig. Känna mig tillfreds inombords. Att det ska vara så förbannat svårt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...