När jag satt i bilen hade jag en massa tankar och idéer om vad jag skulle skriva. Men nu när jag sitter här med datan i knät så kommer det inte, kreativiteten står still.

Med närmare eftertanke och en tidsfundering slår det mig nu. ( I en sådär 4minuter, kanske inte någon längre tid egentligen men för mig som är en otålig person och egentligen vill att det mesta ska ha hänt "typ igår", är fyra minuter ibland ganska länge).

Men back on track, så här var det. Jag satt alltså i bilen och blev lite känslosam över en låt på radio. "Sometimes love comes around, it knocks you down.." osv

Kom då att tänka på avslutningsfesten för terminen, då jag och Herr E tummade på att det skulle vara vi om fem år. Läggas till bör att jag är i ett fastförhållande med V sedan cirka tre år, plus att vi bor ihop och precis skaffat husdjur..

Till saken hör även att jag och V kanske inte haft ett superförhållande den senaste tiden. Ibland känns det mer som att vi är ett väldigt bra kompispar och inte kärlekspar. Nog för att det ena inte bör utesluta det andra men..

Jag vet inte om det är så att jag är rädd för att binda mig och att en denna flört skulle kunna vara vägen "ut". För det måste jag nog erkänna att om jag skulle tala om allt jag tänkt om och funderat kring gällande Herr E, - hur snygg han är, mina fantasier om honom till exempel vi som eventuellt par, hur livet skulle vara ifall saker och ting var annorlunda,- då vet jag inte om V skulle bli så glad. Besviken skulle han nog bli, fastän det är rätt oskyldigt då vi aldrig gjort någonting alls! Nämnas bör i alla fall att han väcker något inom mig, det pirrar när jag ser honom, jag blir nästan nervös men ändå helt lugn. När jag umgås med honom vill jag att tiden ska stanna. Att det ska vara för evigt. Det där pirret kom med V förut men verkar på något sätt inte längre infinna sig.. Men det kanske är så det är med kärleken. Det är inte samma sak efter tre år tillsammans..

Det här gör mig så förvirrad!

Just nu skulle jag vilja ringa Herr E, prata och skratta. Om sommaren. Vädret. Livet. Allt! Men jag vet inte hur han skulle ställa sig till det. För SÅ mycket känner vi inte varandra. Han kanske skulle blir jätteglad, eller så är han bara neutral och pratar på som bekanta vänner emellan. Men jag vill ändå tro att det är det första nämnda då jag tycker mig ha fått känslan av att han i alla fall har ett litet öga för mig. Det enda sättet att få veta är att ringa men jag vågar inte. Rädd för vad som ska hända, både mellan han och mig och det jag har här på hemmaplan. Jag vet inte om jag klarar av fler stora omställningar just nu. Det  räcker med att försöka tackla vardagen med en nyckter alkolist till pappa som försöker göra rätt för sig i vardagen.

Jag vill tycka att livet är bra. Jag vill känna mig lycklig och tillfreds med tillvaron men det är något inom mig som inte låter sig tryckas ner och jag kommer snart bli galen om jag inte tar reda på vad det är! Mindre livskris, alldaglig svacka eller fördunken sanning som nu gör sig påmind, det återstår att se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...