Sista helgen i sverige blev så bra den kunde bli. Har i princip hunnit träffa alla jag vill träffa innan jag åker. Jag fick även ett kärt återbesök av en man från en fluten tid, vilket dock inte bidrog till någon vidare studieeffektivitet när veckan väl infann sig. Denna man har den fina tendensen att sätta min hjärna i gungning. Ingenting blir sig liksom likt, jag tappar koncentrationen och mitt fokus är miltals iväg. Det är som gjort för att kugga tentor i hans närvaro. 

Detta bidrar även till att jag bli irriterad och frusterad på mig själv. Det är så typiskt mig att dra förhastade slutsatser och sen sitta där med skägget i brevlådan. Varför gör jag såhär? Det är ju inte första gången, varför lär jag mig aldrig? 

Det råder för tillfället inre kaos i mig, jag analyserar, funderar, spelar upp framtida scenarion i huvudet - både positiva och negativa-. Dock tenderar det positiva att väga över. Tur att man är optimist i alla fall? 

Jag kanske ska försöka inbilla mig att du inte är riktig, att du bara en illusion av någonting som jag vill ha. Att det du egentligen är, inte är det jag ser när jag tittar på dig. Annars kan jag alltid låta tiden ha sin gång, men det är så himla mycket mer långdraget och jag har fortfarande inget tålamod. 

Jag är rädd för att öppna mig för att sedan bli kliven på. Jag har haft funktionen som dörrmatta förr, och det är en erfarenhet jag helst inte återupplever. Fan, det jobbiga är min jädra optimism. Kan jag inte få bli lite mer cynisk och kritisk till folk och fä? Jag tror alltid så gott om andra, och är livrädd för att andra inte ska göra detsamma när det gäller mig. Jag vill inte kasta mig ut, huvudet först och riskera att misslyckas med landningen. Om min magkänsla kunde ge mig ett vettigt svar. Jag tycker inte om det dubbla intrycket som den ger. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Utan den måste jag tänka sig, försöka fatta ett beslut på andra grunder.. är det det som kallas att vara rationell? Eller logisk? Jag vet inte, jag är tappad bakom en vagn i dessa sammanhang. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...