För en och en halv timme sedan ville jag slå sönder någonting. Slå så hårt att jag fick ont i knutnävarna, sparka tills benen blev som kokt spaghetti. Slutade med att jag bankade lätt på köksskåpen och var duktig nog att behärska mig (?) till att endast sula iväg några tomma matlådor och en vattenflaska. 

Tog mig samman och lagade lite gröt. Försökte att inte tänka på hur mycket all disk i hon störde mig och byggde på min irritation. 

Åt gröten framför TV:n och kollade på någon mindre IQ-befrida serie. Hämtade duntäcket och kurade in mig riktigt ordentligt. Vaknade av att min roomie kom hem. Känns skönt ändå att ha någon närvaranade. Inte för att jag känner att jag vill berätta någonting men det hjälper ändå att veta att hon finns här. 

Just nu slits jag mellan tanken på att försöka göra ett ryck, laga till maten som jag inhandlat tidigare idag, och det faktum att jag  nog bör vara kvar här i min stora mysiga soffan och bara fokusera på att finnas till för ett tag.

För ju mer jag ligger här desto mer känner jag att batteriet laddas. Men det är ändå frustrerande, klarar inte riktigt av vetskapen att jag inte gör någonting. Ingenting alls gör jag. 

Det är jobbigt. 

Men mest jobbigt för tillfället är hela situationen. Jag känner mig orklös, som om kraften runnit ur mig. Motivationen har tagit semester och glömt fråga om jag ville följa med. Kan jag åtminstone få ett vykort med en gnutta hopp om att den kommer tillbaka så småning om? 

Jag vet att allt ordnar sig förr eller senare. Dock känns det senare som det mer sannolika för tillfället. Likväl vet jag att det inte är någon idé att oroa sig, vilket jag i och för sig inte gör. Inte speciellt mycket i alla fall. Kanske tänker en del på hur framtiden ska te sig men inte mer än så, och det är ju inte så konstigt. Det kommer ske en del förändring under det kommande halvåret och då är det väl endast fullt normalt att tänka över sin situation någongång ibland.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...