Jag behöver bekräftelse. Jag behöver kärlek. Jag behöver någon som håller om mig, kramar mig, kysser mig lite lätt i nacken och säger fina mysiga små runda ord.

Jag behöver någon som ringer, inte för att det är något utan för att småprata lite. Om allt. Om ingenting.

(Minnen sköljer över mig. Det är bildspel från allra första anblicken,hur jag studerade håret, smilet, piercingen... Hur jag salongsberusad tog saken i egna händer, kände mig snygg, säker, lycklig. Tiden stod still. Den första natten.

Promenad, thaimat, ryggkli. Återupplever känslan och känner mig om än lite ensam nu, så glad för att jag kan minnas det. Ta tillbaka känslan och stoppa in den i kroppen igen. )

Jag vill att han ska ge mig bekräftelsen. Att han ger mig kärleken, lika mycket som jag skulle ge den till honom. Vi skulle kunna ligga i min säng, i hans säng. Kolla varandra djupt i ögonen och det skulle räcka. För de ord som utbyts där räcker.

Men han har inte ringt än. Men han hörde av sig idag. Lite i alla fall. Kanske var det min tesaer han såg och reagerade på. Vad vet jag. Kanske var det ett bra sätt för att ha något att inleda med. Eller så är det jag som vill finna anledningar till att tro att någonting existerar, fastän det inte gör det.

Kanske att jag är lätt pessimistisk nu för att jag inte vill bli besviken?

Frågan är då varför jag håller på och styr upp någonting i form av biljard och öl, med en annan han? Nu har jag tydligen ett nummer också.

Vad håller jag på med, försöker jag skapa någon form utav spänning i tillvaron? Ett taffligt försök till "live on the edge"?

Eller ett havhjärtat försök att skapa en språngbräda ut ur hela situationen, så att det faller sig "naturligt att det inte blev någonting..."

(Kanske att jag inte vågar fråga rätt ut rädd för att  inte få det svar jag vill ha?)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...