Jag gick in i det rätt nollställd. Utan vidare förhoppning eller tankar kring hur utfallet skulle bli. Det kändes bara enkelt, omkomplicerat, spännande och gav mig en allmän feel-good känsa. Det kravlösa växte till något mer, och jag kan inte släppa tanken på det längre. Det omplicerade har gått och blivit komplicerat. Eller har det verkligen det? Kanske är det jag som innan problem uppstått skapat dem, framavlat dem. Möjligt är att det inte ens föreligger någon form av bekymmer. Kanske är allt i mitthuvud.

Mitt huvud. Min hjärna. Mitt bästa verktyg. Min värsta fiende. Ingen är så bra på att käppar i hjulet för mig som jag själv.  Ge mig en händelse och jag lovar att jag kan komplicera till det på en microsekund. No doubts om that..

(Är det här jag ska skylla på hur jag skolats att vara kritisk? och är kritisk synonymt med pesimistisk? Vet inte vilket jag är i så fall.)

Kanske ligger det till som så att jag vill skapa mina egna problem, för när jag gör det har jag dem på sätt och vis ändå under kontroll. Det är jag som är skaparen, jag som bestämmer hur och i vilken grad situationen ska te sig. Jag kan påverka i en annan grad och kan fuska då jag både är domare och medspelare.

På sätt och vis kanske jag skapar detta problem för att jag vill ha, jag behöver ha, någonting att haka upp mig på. Jag fungerar bättre när jag har huvudbry. Eller rättare sagt, jag kanske trivs i, är känner mig "hemma" i en tillvaro kantad av tankemöda och lättare melankoliska känslor. Passar på att tillägga att detta inte bör räknas som ältande, dock måste erkännas att tankarna galopperade iväg för ett ögonblick.

Okej, nog om detta för denna gången. Möjligt är att jag endast problematiserar kring ett teoretisk problem snarare än ett praktiskt förekommande..?

Time will show.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...