Har precis insett hur bräcklig jag är. Jag som trodde att jag för ett ögonblick hade livet under kontroll och var balanserad. Men tydligen krävs det inte så mycket innan tunnan rinner över, vilket har visat sig ganska tydligt de senaste dagarna. Går från morgonsur till rätt glad, blir irriterad över någonting, ruttnar ihop, försöker ta tag i mig själv och rycka upp mig. Blir arg istället vilket leder till frustration över den känslomässiga berg-och dalbanan. Noll-läge intas och sedan kan det börja om, i fall jag inte hinner rädda upp mig själv på vägen. Vilket ibland är fallet, ibland inte.

Nu är det fallet. Tack.

"Heja mig!"¨

Från det ena till det andra..

När det känns rätt i magen, brukar det oftast inte kunna bli så mycket annat än rätt, vilket har resulterat i att jag äntligen bestämt mig för motiv och text. Funderingar har pågått över en rätt lång tid och nu känns det som om det börjar mogna. Det är dags att gå från snack till handling!

Det känns kul och motiverande att ha detta att se fram emot! :) Det är verkligen bara för min skull, och ingen annan. Det känns härligt.

Har till och med varit så patetisk/rolig/banal/ knäpp att jag halvt och halvt redan slagit slag i saken.. och det jag kan säga är att det kommer att bli kalas!

Så nu står jag så där löjligt och känner mer mig än nöjd över det! Ytterligare en känsloövergång.. haha.

Hur ska detta sluta?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...