Det är jag väldigt bra på. Gå saker i förväg alltså. Framför allt måla upp en bild av hur jag skulle vilja att det blev och sen blir väldigt besviken när de inte uppfylls. (Vilket i och för sig kanske inte är så konstigt).

Senaste idag fantiserade jag mig iväg i drömmarnas land och såg både det ena och det andra framför mig. Giftemål, husköp, till och med så att det nästan fanns barn med i bilden..

Shiet.

Tur att tankerummet är fritt.

Men på sätt och vis tycker jag om att få dömma mig bort. Lämna verkligheten lite för ett tag och låta hoppet lägga sitt varma täcke kring mig. För på någotvis känns det som att om jag inte tillåter mig själv att se mig i den bilden, hur ska det då någonsing kunna bli verklighet? Sen kan jag tycka att det ibland går lite väl över styr när jag blir stött eller nästintill frustrerad på en eller flera personer för att de inte spelar med i spelet den väg jag vill.

Nu gäller det att hålla rak kurs, hoppas på de bästa men vara beredd på det värsta. Hålla huvudet kallt men hjärtat varmt.

Det ordnar sig tillslut. Det gör det ju alltid.