Härom dagen var jag ganska säker på att det var påväg åt rätt håll, att all förvirring och förstörelse hade avtagit. Men så lätt gick det inte. Jag försöker in i minsta detalj analysera vad detta egentligen för med sig, av vilken anledning jag måste gå igenom allt. Varför detta behöver ske och vad jag kan tänkas få ut av det.

Ibland kan jag tycka mig se svar och känna hopp för framtiden men just nu ser jag ingenting. Det är oskarpt med endast små små färgfläckar. Inget mer. Bara fläckar.

Livet är bra märkligt. Ena stunden kan man känna sig så säker, så trygg i tillvaron. Och helt plötsligt kan det vända så tvärt. Jag blir inte klok. Känner mig alldeles för tankspridd. Totalt förundrad över situtationen, hur säcken skall kunna knytas ihop på ett sätt så att alla parter tillslut ska kunna vända det förgångna ryggen och börjat se framåt igen. Börja förlåta, sluta leta anledningar och finna sinnesfrid.

Konstigt nog känner jag mig inte rädd denna gång. Inte heller ledsen eller arg. Jag är som ett stort lugn som bara avvaktande tänker sitta och se på. Utan att värdera för mycket eller önveranalysera.

Äntligen har jag kanske kommit fram, nått min punkt och erkänt för mig själv att jag är värd någonting mer. Att jag kan tillåta mig själv att känna glädje igen. Skratta, le, vara lycklig. Ända ut i fingerspetsarna.

Kanske möts vi halvvägs, kanske möts vi inte alls. Det återstår att se.

Jag kan vänta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den jobbiga känslan av att vara fel, inte godkänd för de val man gör. Den ligger och skaver i mig, och gör att jag tvekar på mina egna beslut. Jag försöker stå upp för mig själv nu, betydligt mer än förut. Försöker vara stark, självständig och samtid...

Jag vet inte var jag ska börja, eller vad jag egentligen vill då fram. Det är ett enda virrvarv av en massa allt.   Sluta tänka! Kom igen, kör! Vad vill jag? Vad menar mina känslor? Vem var han egentligen? Kände jag honom alls? Varför är jag här?...

Dra åt helvete med dig ångest. Jag är trött på dig. Vi har spenderat så mycket tid ihop och det börjar bli så tröttsamt.   Idag följde du med mig innanför dörren, jag försökte mota ut dig men du var envis och hängde efter. Jag gav efter lite gran...

Tack för allt. Tack för tiden som var och det vi gjorde. Allt vi lärde oss och allt vi gick igenom. Det har format mig till den jag är idag och jag lovar att jag har blivit bättre på att både dammsuga och slänga smutstvätten i tvättkorgen. Vissa tar ...

Livet tar ibland tvära vändningar. Man ställs inför beslut man länge kanske vetat om eller som kom plötslig, men inte vågat ta. Och plötsligt då står man där, man tar klivet, rycker plåstret och bara gör det. Det är inte många personer som kan ta en ...